Blylarmet.se
Vad gör en forskare, som upptäckt en annalkande fara för människor, miljö och samhälle, när den vetenskapliga metodik och teknik som står till förfogande ännu inte klarar av att med fullständig säkerhet fastställa riskbilden? Det finns en skärningspunkt, där vetenskap och politik lätt riskerar att kollidera. När detta sker kan konsekvenserna för den oroade forskaren bli ödesdigra.
LIBRIS – Blylarmet : (kb.se)
Ladda ner E-boken utan kostnad
Bara några dagar före julhelgen 1921 lyckades en grupp kemister och motortekniker vid General Motors forskningsavdelning i Dayton, Ohio, hitta lösningen på ett problem, som de arbetat med i nästan tio år. De hade till slut identifierat den kemiska tillsats till dåtidens primitiva motorbensin, som skulle göra det möjligt att utveckla starkare bilmotorer och samtidigt minska bränsleförbrukningen. Bara något enstaka gram av den organiska blyföreningen tetraetylbly per liter bensin löste problemet med knackningar och risk för motorhaverier, när bilförare ville accelerera till högre hastigheter.
Introduktionen av det revolutionerande nya bränslet kom emellertid att medföra stora problem. Redan efter några månader kom rapporter om skador bland arbetare vid bränsledepåer och hos bensintillverkare. Snart skulle närmare tjugotalet arbetare ha dött efter att ha exponerats för den nya tillsatsen. Ett drygt hundratal hamnade på sjukhus. Att tetraetylbly var en extremt giftig kemikalie hade inte nått ut till dem, som hanterade vätskan i arbetsmiljön.
Skärpta rutiner och bättre medicinsk kontroll på arbetsplatserna medförde att den alarmerande publiciteten kring den nya produkten så småningom upphörde. Men ett annat hälsoproblem skulle visa sig vara svårare att åtgärda. Bly är ett nervgift, som lagras upp i kroppen. En ständigt pågående luftburen spridning av avgasbly i trafiktäta stadsmiljöer kunde innebära stora risker för barn och ungdomar, vars hjärnor fortfarande var under utveckling. Men den riskbilden var inte alla medicinska experter överens om. En infekterad forskardebatt kom att pågå under de följande femtio åren och därigenom blockera politiska beslut. Samtidigt medförde den snabbt ökande bilismen att miljontals ton luftburet bly från avgasrören fortsatte att spridas till lekparker, skolor och bostäder.
Det var i regel politikerna, som hamnade i strålkastarljuset, när blylarmen gick och när oroade småbarnsföräldrar och en växande miljöopinion krävde snabba åtgärder. I boken ”Blylarmet – konflikten mellan näringsliv och opinion i närbild” (1983) beskrev vetenskapsjournalisten Per Lindeberg hur intressegrupperna på den politiska arenans skuggsida i Sverige, Storbritannien, USA och Australien arbetade för att förhindra ett förbud mot blybensinen. Bilindustri och oljebolag motsatte sig alla skärpta miljökrav med hjälp av motorpress och motororganisationer, ofta med stöd av forskningsrapporter, som finansierats av multinationella industrikoncerner.
Vetenskapliga revirfejder inom ett internationellt forskaretablissemang kom därigenom att i decennier försena politiska beslut i en fråga av stor betydelse för folkhälsan. I boken diskuteras den forskningsetiska aspekten: Vad gör en forskare, som upptäckt en annalkande fara för människor, miljö och samhälle, när den vetenskapliga metodik och teknik som står till förfogande ännu inte klarar av att med fullständig säkerhet fastställa riskbilden? Det finns en skärningspunkt, där vetenskap och politik lätt riskerar att kollidera. När detta sker kan konsekvenserna för den oroade forskaren bli ödesdigra.
Boken kom att åberopas i riksdagens miljödebatt, uppmärksammas i medierna och blev under en tid också kurslitteratur på akademisk nivå. I den digitaliserade nyutgåvan av boken – ”Blylarmet – när forskare, industri och miljöopinion hamnar i konflikt” (2023) har beskrivningen av forskningsläget och de politiska besluten inom blyområdet uppdaterats i ett omfattande efterord. E-boken går att fritt ladda ner här.